– Vrid huvudet hit, nä lite tillbaka, vinkla ner hakan och titta ditåt och så le!
Kommer du ihåg känslan när det var dags för skolfoto? Rummet var fullt av konstiga lampor och mitt bland alla lampor stod en ensam pall där du skulle vrida dig i de mest onaturliga positionerna.
Jag fick alltid samma känsla som när jag går till tandläkaren. Och jag ogillar tandläkaren mer än jag ogillar nyhetsbrev.
När jag fotograferar, oavsett om det gäller CV-porträtt, egoboost-bilder eller en brandingofotografering så använder jag uteslutande naturligt ljus. För mig som fotograf så måste jag tänka mer, vara på min vakt så att ljuset inte försvinner och jag får vara mer kreativ. För dig som blir fotograferad så är det en mindre utsatt position och det är enklare att slappna av framför kameran.
För hur avslappnad och cool såg man egentligen ut på de där gamla skolfotona?
Att stå framför kameran är en utsatt position, man känner sig granskad och uttittad, såklart så tittar jag som fotograf på dig, det är ju mitt jobb. Men jag tittar inte efter dina eventuella dubbelhakor eller finnar, jag tittar efter när ljuset från ett fönster får dina ögon att gnistra. När solens mjuka strålar värmer din hud och ger dig den där härliga känslan av lugn och lycka som bara solljus kan ge.
